HERREGUD! Kan det vara så svårt!

Det ENDA jag vill är att vara ensam när jag skriver det sista på mitt fucking jälva proejtkarbete som ska in ikväll. Men när jag kommer hem, tror ni inte att jag möts av en superhappy mamma och en lika extremt glad pappa (jaja, jag ska vara glad att jag har föräldrar som bor ihop etc etc etc bla bla bla) som sitter där och tror att jag ska dela denna glädje över att de är hemma men jag ville verkligen bara vara ensam. ENSAM ENSAM ENSAM ENSAM ENSAM när jag skriver. Kan inte koncentrera mig annars!

Så mycket ilska. jag vet inte vart jag ska ta vägen. Sitter typ och studsar på stolen. Ingen tror väl att snälla lilla fina jag kan få raseriutbrott. Men där trodde ni fel. Små saker som dessa kan reta upp mig extremt. Blir det inte som jag tänkt så bara bläuööh


GAAAAAHHHHHHHHHHSCHHH!!! Jävla skit skit skit! 
Nu blev jag ju fett disturbed, jag som hade så mkt engeri. Bajs.

Får väl söka min tröst i kaffe och kaka istället då...



huuuuhhhhhhhhhhhhhh :'(


- många kommer säkert bli upprörda över detta men va fan, skit i mig i så fall! Jag älskar mig familj såklart, men inte när de är hemma och jag har viktigt arbete att skriva!!!!!!!!! -