Känns typ så. Det är så himla mycket jag ser fram emot och så mkt kul som ska hända - inom de närmsta dagarna, inom den närmsta veckan, den närmsta månaden, året. Jag tittar på min framtid med ett pirr i magen och bara hoppas hur den kommer bli. Blir den som jag vill ser jag även fram emot den jättemycket :P Det enda negativa i allt det hela är att den tiden som är nu kommer aldrig komma tillbaka. Jag kommer aldrig att vara 18 år igen och uppleva allt vad just denna tid innebär.
Oj fett poetiskt det blev eller nått :P

Va fan håller jag på med!? Jag skulle ju skriva filosofi nu juueeee >.< Att jag alltid halkar in på fel spår :/