-Varning för meningslöst, patetiskt babbel som jag vet att ingen kommer läsa-

När jag nyss cyklade hem från scouterna fick jag en underbar känsla.
Jag hade leggnings, stövlar och vantar. Det var en konstig men bra känsla.
Det är skymningen höll på att falla, ni vet precis de där minutrarna mellan att det är ljus och mörkt på riktigt. Det doftade fuktig sommarskog och gatulycktorna spelgades i de små vattenpussarna.
När jag cyklade förbi fältet låg en tunn dimma magiskt i skymningsljuset.
Det var en underbar känsla när jag cyklade hem från scouterna nyss.


Okej jag vet, det var meningen att det skulle låta poetiskt men jaja, ingen läste väl ändå :P